Apr. 16, 2013
satte mig i en helt tom vagn på tåget. fett skönt. efter ett par stationer så kliver en man på. han stannade innanför dörren och kollade sig omkring. sen fäste han blicken på mig. de pirrade till i hela magen. sen satte han sig bredvid mig. kunde nu känna pulsen slå.. fantasin flög iväg. han var taliban, han tickade och mumlade något på sitt språk och han hade öronproppar... det finns 30 platser i vagnen. varför väljer han att tränga ner sig bredvid mig.. efter alla bomber som smäller så blir man ju fan nervös. efter ett tag så räcknar jag ut att tickandet kom från klockan. men varför har han öronproppar? och gula tussar i näsan. och varför sitter han och stirrar på mig... blir ju kissnödig av bara stirrandet. kan inte kolla rakt fram, då ser jag han i ögonvrån. kan inte titta ut för då möter han min blick i fönstret... hatar verkligen att åka tåg på kvällen. undrar om jag någonsin åker utan att vara rädd? blir nog att ta körkort snart..
Kommentarer
Trackback
