maddepersson

Nu känner jag mig inte som en 8 barns mamma längre. Nu känner jag mig som ett av barnen. Va fint väder så jag traska ner till havet. Mötte massor med trevliga människor påväg ner. Väl nere så kände jag på vattnet. Ljummet. Underbart! Eftersom de är så långgrunt tänkte jag testa och se hur långt ut jag behövde gå för att vattnet skulle nå brösten. Kollade på botten hela vägen. Längst inne är de grönt och slemmit, sen blir de fullt med yngel, sen fullt med små fiskar. När jag väl va ute vid brösten höll jag på att frysa ihjäl, men de va bara fin sand på botten. Så jag simmade runt lite som den säl jag är. Och när jag satte ner fötterna kändes de som jag trampa på en fisk. Kollade runt, men såg ingen. Och vattnet va helt klart så jag övertalade mig själv om att jag inbillade mig. Kanske va luft som bubbla under fötterna? Efter några steg hände de igen. Och nu såg jag va de va! En äcklig platt fisk som borrat sig under sanden. Höll på att dö! Ställde mig och grina som vanligt. Och börja undra hur fan jag skulle komma in i land. Jag ville ju inte trampa på fler. Och som de snille jag är kom jag på att jag kunde simma (Y) så jag simmade inåt och försökte bestämma vart jag skulle bada. Slemmet, yngel eller småfisk. Blev yngel, för dom känner man inte. Vattnet va väl nästan till knäna, så jag skulle testa att lägga mig ner. Väl nere så känner jag hur de stinker fis/ägg. Då gav jag upp och bestämde mig för att gå hem. grönt slem på fötterna och sand fulla trosorna och dåligt humör:p inge lyckat:(