maddepersson

Fick en annonym kommentar om hur patetisk jag är för jag hitta mitt livs kärlek och flyttade? Men jag tror jag vet vem som skrev ändå.
Jag hade ingenting och helt plötsligt hade jag något? Vad gör mig till en patetisk människa för jag blev kär och följde mitt hjärta? Vilka va de jag fråga om råd hur jag skulle göra? Vilka va de som pushade mig till att åka hit i första taget? De va ni tjejer! Jag har fått ett så mycke bättre liv här nere. Varför ska jag då blicka tillbaka? Jag saknar inte Strömsund. Inte de minsta. Visst, ni va en underbar klass. Men de va just de. Vi va bara en klass. Vi va inte vänner utanför skolan. Jag vet att jag inte fick gå ut för Micke, men frågade ni? nepp. Så jag ser inte hur jag kunde va en så stor förlust för er?
Och jag försökte hålla kontakten i början, men varför ska bara jag va den som försöker? Man ger upp tillslut. Och tillslut bestämde jag mig för att stryka allt gammalt.
Och jag vet att jag har förändrats. De är sånt som händer. Alla förändras.